Just nu känns det inte som om mitt liv är 100 procentigt. Jag går omkring och saknar något. Jag känner tomhet. Detta gör mig nedstämd och ledsen. Vad är det jag letar efter?
Jag har två underbara och busiga barn. De förgyller mitt liv med deras skratt och bus. Jag älskar när Inez skjuter fram en stol och vänder sig mot mig och säger hej och vinkar. Då vet man att det är bus på gång. Hon säger hej ett par gånger till innan hon tar min mobil och säger hej pappa hej! Det är så underbart när Inez lägger armarna om min hals och kramar mig. Jag blir varm i hela kroppen när hon kryper intill i sängen. Jag skulle kunna ha henne i sängen varje natt.
Isac var så rolig idag när han sprang runt köksön i gåstolen. Varv efter varv, skrattandes. Vi har också tyckt att han har sagt mamma och pappa. Men det är väl bara inbillning. Isac lyssnar till sitt namn och vet när han gör bus. Han hämtar en stekspade ur lådan och när jag närmar mig så springer han iväg (i gåstolen). Isac börjar bli så stor nu att han är medveten om mig. Han tittar på mig på ett sätt som Inez aldrig har gjort. Jag kan riktigt se kärleken i hans ögon. Det är också mysigt att honom jämte mig i sängen men han är mer van att ligga själv så han tar lite stor plats. Men stund på morgonen går bra.
Jag har en gullig sambo som låter mig träna nästan hur mycket jag vill. Jag älskar honom fast han kan vara lite slö ibland. Just nu så har han varit sjuk i över en vecka och det börjar väl bli lite jobbigt =) men han är snart på benen igen och då blir nog allt som vanligt.
Sååå, vad är det? Vad är det som gör att mitt liv inte är perfekt? Vad är det som gör att mitt liv måste vara perfekt? Är jag perfektionist? Har jag det bättre någon annanstans? Vad är det jag vill ändra på?
Den enda personen jag kan ändra på är mig själv! Så, om jag inte vet vad som är fel, hur ska jag då kunna laga det? Jag måste ändra mitt sätt att tänka på mitt liv! Mitt liv är perfekt! Jag har två perfekta barn och en perfekt sambo, ett perfekt hem (fast ostädat och stökigt). Jag behöver bara inse det. Jag måste jobba på att inse det!
Jag kan inte bara se allt negativt. Jag måste se allt positivt istället! Jag måste inse att jag har privilegiet att få vara hemma med mina barn. Jag har lyxen att få se mina barn växa upp. Jag måste njuta av varje dag för snart börjar jag jobba igen och då är det för sent.
Jag måste njuta mer av livet! Jag måste skratta och vara glad! Jag måste ta hand om mig själv så min själ blir nöjd.
Tack för ni lyssnade, nu mår jag bättre. Nu känner jag glädje och tacksamhet. Jag är så lyckligt lottad. Det är dags gå och lägga sig!
Tjingeling!
PS. Sömn är återhämtning för själen DS.
Kram Hanna
Hjälp, det var nog meningen jag skulle läsa detta inlägget. Det är gammalt inlägget och jag hoppas du inte känner så här idag.
Sitter i en sån sits nu, gråter å gråter, vet varken ut eller in.
Tankarna snurrar i skallen.
Har genomgått många såna svackor i livet och tror aldrig jag kommer slippa dem. Frågan är bara hur man går vidare just nu.
Men det får ge sig
Hej Elenor!
Tack för din kommentar. Jag känner inte så längre. Mycket andra saker har hänt och mitt liv är inte perfekt, men vet du, det måste inte vara perfekt för att man ska vara lycklig.
Jag föreslår att du skriver en plus och minus lista på hur ditt liv ser ut idag. Om det är mer minus än plus så vet du vad du behöver ändra på.
Lycka till!