Det är så varmt och skönt ute att man får skuldkänslor när man är inne. Fast man är ju mycket ute när man har hus. Man öppnar dörren och så sitter man ute och äter istället. Det är ju så kanonhärligt. Jag saknar inte stan det minsta. Jag trodde att jag skulle göra det men det är sååå mycket bättre att vara här i Mullsjö. Med ett stort hus att röra sig i. Väggarna kryper inte närmare (= Jag har bott här i över ett år och tiden har verkligen gått fort. Jag tänker tillbaka på förra året, då hade jag precis berättat för kollegorna att jag skulle bli mamma och efter sommaren så bara rann tiden ifrån mig. Helt plötsligt var det december och jag skulle inte gå och jobba något mer! Det var jobbigt, som tur var kom guldklimpen innan jag hann bli uttråkade!!
Nu sitter guldklimpen i sin egen stol jämte mig, för ett år sen var hon ”bara” några cm lång. Nu skrattar hon åt mig och ”pratar” med mig. Igår när Ulf och Inez busade i sängen så satte jag mig på sängkanten, då kröp hon till mig. Eller rättare sagt hon lyfte upp rumpan och tryckte sig själv framåt! Liten blir stor =)
Nähä, nu är det dags att klä på sig och gå en promenad. Det går ju inte sitta här och vara nostalgisk!
Kram Hanna
