För några år sedan började jag längta tillbaka till löpningen. Jag var dock ganska tung då och kände att jag inte skulle orka att börja jogga. Jag var ganska ledsen för detta. Men för att komma igång med viktminskningen och träningen bestämde jag mig för att bara träna sån som ger mig glädje.
För drygt två år sedan började jag på Friskis och Svettis. Jag tränade uteslutande Steppass, då dessa gjorde mig så glad i själen. Till hösten började jag även träna andra pass och njöt också av detta.
Vikten hade inte gått ned någonting men jag var lycklig ändå. Jag tränade, hoppade och skuttade och kände mig stark. Den hösten började jag en diet hos Ulrika Davidsson och Alexandra Zazzi. Det var ett impulsköp. Jag var lite skeptisk då jag endast går ned med hjälp av LCHF tidigare. Men jag följde dieten, nästan slaviskt och gick ned 6 kg. Jag var överlycklig.
Under december och jul gick jag väl upp ett par kg, precis som vanligt och i januari 2020 började jag en Ketodiet på 6 veckor. Kilon försvann och så även möjligheten att träna på Friskis. Covid, du vet. Men jag var 12 kg lättare och började känna att det var dags för löpning igen. Men det är skillnad på step och löpning.
Men jag gjorde ett försök i början på sommaren men jag var för tung och otränad. Man är ju så mycket tyngre när man ska jogga.
Sommaren gick och jag var aktiv i trädgården med plattläggning. Jag kände mig stark som orkade lyfta dessa plattor. På hösten gjorde gubben illa sig i armen och han började prata om att gå promenader. Jag visste att jag inte orkade efter jobbet, efter middagen, efter läxförhör, efter köksstök. Då ville jag bara sitta i soffan och sticka *ler*
Ett frö såddes, jag skulle kunna gå promenader på morgonen, kl 5. Vilket jag gjorde långt innan barnen och gubben fanns i mitt liv. Men jag var för rädd att göra det själv.
Gubben blev opererad i armen och var sjukskriven i tre månader så det var nu eller aldrig. Den 23 okt började vi gå runt Mullsjön kl tio i fem varje morgon. Det var mörkt men ändå inte så kallt. Det var ju den varmaste november på länge.
Det var underbart att gå och prata om ditten och datten. Att diskutera världsproblem som Covid och andra företeelser. Vi hade styrelsemöte varje morgon. Vi började dagen på ett bra sätt, tillsammans.
Gubben var som sagt sjukskriven i tre månader och vi gick varje vardag på morgonen och på helgen gick vi lite senare. Ibland lite längre men aldrig kortare än runt sjön, 4,8 km. Efter nyår började gubben jobba igen och vi skulle börja gå på kvällen. Jag var orolig men det gick *haha, det gick* Den jobbigaste kvällen är faktiskt fredagskväll. Men vi peppar varandra och det har blivit ett litet gift. I går hade vi gått 108 dagar i sträck, vår WalkStreak.
I och med att gubben och jag har en WalkStreak kunde jag lättare hänga på en RunStreak. En RunStreak är att springa/jogga/lufsa minst 1,61 km varje dag. Jag gick med i en facebookgrupp i somras som hette RunStreak Sverige och där fanns ett inlägg om att en januariutmaning skulle starta. Jag hakade på. Så den 1 januari började jag min RunStreak, kl 5 varje morgon.
De första dagarna fick jag stanna och hämta andan och sedan lufsa vidare. Man kan inte kalla mitt steg för löpning eller joggning heller för den delen. Jag lufsade verkligen. Supertung. Så jag startade även en ny ketoperiod. 4 veckor bestämde jag mig för. Kilona försvann, nästan 17 kg n u och det blev lättare och lättare att lufsa fram. Men jag lufsade bara 1,61 km och sedan gick jag hem. Supernöjd.
Men allt efter som dagarna gick upptäckte jag att jag hela tiden skulle förbättra mina tider. Jag blev besviken de dagar som kroppen kändes tung och trög. Så jag stängde av rapporteringen. Jag klarade januariutmaningen, jag slutförde den. Jag fortsatte i februari.
Idag har jag lufsat/joggat 39 dagar. Jag har äntligen hittat tillbaka till löpningen.
Ett råd till dig som vill börja löpträna efter ett långt uppehåll. Börja en RunStreak. Det går snabbare att komma igång. Tänk så här: Du är nybörjare och du vill tränar löpning tre dagar i veckan. Låt säga att du börjar med en 3 km runda. Den första gången går ganska bra och även så andra. Men sedan har du träningsvärk och kanske inte kommer i väg på den tredje gången. Då känns den som du börjar om veckan efter. Så var det i alla fall för mig.
Om du istället lufsar, springer så långsamt du kan, i 1,61 km varje dag. Så har du lufsat/joggat längre den första vecka än vad du gjorde på 2 gånger 3 km. Efter två veckor så har du börjat känna att kroppen svarar på dina joggingturer. Efter en månad så har du fått tillbaka löparglädjen.
I helgen lufsade jag inte, jag joggade och det kändes så bra. Nu lufsar jag inte 1,61 km längre utan jag joggar 20 min, det blir nästan 2,4 km. Snart måste jag flytta fram mitt ställe där jag vänder. =)
Frågor? Kommentera gärna så svara jag!
Tjingeling
Kram Hanna
