när jag tagit mig i kragen och äntligen gett mig ut på min första springtur sedan Göteborgsvarvet förra året. Nästan ett helt år sen. I alla fall, när jag kommer hem och är trött som en spjuver hör jag hur det skrattas inifrån köket. På golvet ligger Ulf och Inez. Ulf busar med Inez så mycket att hon kiknar av skratt! Det är ljuv musik för mina öron och Ulf säger stolt att hon är underbar!
Just nu sitter hon på mitt ben… upp pallrad mot en stol till vänster om sig (hon faller gärna åt vänster) för att jag ska kunna skriv i bloggen =) Inez tittar med stora ögon på skärmen och undrar vad det som händer. Hon gnäller lite för hon är trött men är relativt nöjd ändå!
Fasen vad man älskar sitt barn!
Kram Hanna
