Har ni missat något av de andra inläggen så har ni de här, del 1, del 2 och del 3.
Första helgen sov jag i Inez säng. Jag hade fortfarande kateten och ville inte att barnen skulle trassla in sig i slangen. På måndagen fick jag ta bort kateten och även plåstren för såren. Det visade sig att jag inte tålde plåstren och fick stora fula sår. De gjorde ondare än ärren.
Återhämtningen gick därefter jättebra. Det jobbiga var toalettbesöken, både 1:a och 2:an gjorde ont. Jag kollade på OS och vilket härligt OS det var. Jag virkade och stickade. Efter 2 veckor började jag jobba lite, jag har eget företag och jobbar hemifrån.
I skrivande stund har det gått över 6 veckor och jag känner mig helt återställ. Ibland kan jag dock få lite känningar i magen om jag bär något av barnen men det blir mer sällan.
Förra veckan ringde en läkare från sjukhuset och berättade lite om operationen. De hade tagit 14 lymfkörtlar på höger sida och 13 st på vänster. Tumören hade varit stor, 43 mm och allt över 40 mm är stort, så de hade inte kunnat ta bort tillräckligt med frisk vävnad. Detta betyder att jag kommer få strålning.
Det finns två olika strålningssätt, ett yttre och en inre. Den yttre pågår i 5 veckor, varje dag och som jag fattade det även infattar cellgifter. Den inre strålningen skulle utföras 3-4 ggr på en vecka och skulle inte infatta cellgift.
Läkaren trodde att jag skulle få den inre strålning, det var 80% chans sa han. Vi hoppas på det. Om ca 2 veckor skulle jag få en kallelse.
Detta är min historia hittills. Har ni några frågor så tveka inte att höra av er!
Kram Hanna
Oj oj vilken historia och vilken resa du gjort hittills, men vilken tur att läkarna ändå är såå duktiga. Tycker inte man skall klaga alls på sjukvården. Hejar på dig hela tiden Hanna.
Ewa
Tack Ewa!
Hur mår du Hanna och hur går det?
Tack för du frågar! Men inte så bra, du kan läsa allt i mitt nya inlägg. Del 5