Livmoderhalscancer, del 1

I december 2013 fick jag diagnosen livmoderhalscancer! Det är något jag har hört om och sett reklam på tv att flickor ska vaccinera sig. Men egentligen visste jag ingenting och känslan av att det händer inte mig har nog funnits. Men jag ska börja från början:
Under hösten 2013 började jag få flytningar, det var inte så mycket men jag började använda trosskydd och kände att de luktade illa. Efter ett tag började flytningarna bli rosa. Eftersom jag hade hormonspiral så trodde jag att det var den som satt lite snett. Blödningar vid sex hade jag och det hade jag egentligen haft sedan spiralen sattes in dec 2010. Men nu hade jag smärtor under och efter sex. Inte så kul, eftersom sexlusten också hade avtagit så kontaktade jag Mödravårdcentralen. Målet var väl egentligen att ta ut spiralen för jag tänkte att det var den som spökade. Barnmorskan ville ta ett cellprov och jag sa att det kan vi göra.
24 nov fick jag en tid för cellprov. Barnmorskan trodde jag hade en infektion för hon kunde inte se att spiralen satt snett. Hon rekommenderade mig att söka upp en privat gynekolog. Jag fick 3 nummer. Jag sköt på telefonsamtalet, men tillslut ringde jag det första numret och fick en tid. 10 dec skulle jag till gynekologen för att bli undersökt och få medicin för min infektion. Äntligen, kände jag. Äntligen blir det ett slut.
Gynekologen undersökte mig och kände på livmodern och tog ytterligare mer cellprover på livmoderhalsen. För säkerhetsskull sa han, då. Han frågade mig massor med frågor om vad jag jobbade med, hur många barn jag hade och om jag var gift och så vidare. Jag låg och funderade på varför han var så nyfiken.
Efter undersökningen fick jag en binda av sköterskan, en binda. Jag hade fortfarande trosskydd och då såg jag att verktygen som gynekologen hade använt, de var riktigt blodiga. Då började jag ana oråd. Men sköt undan tankarna!
Jag fick sätta mig på gynekologens kontor och han berättade att han ringt in resultatet på mitt första cellprov. Jag hade cellförändringar på livmoderhalstappen! Vad som sedan kommer ur hans mun förstod jag inte då, vadå operera bort hela livmodern! Det blir svart och jag börjar gråta, jag ska ju ha fler barn. Jag skulle jag ha en graviditet till. Det önskade jag ju så innerligt, skulle jag bara övertala gubben. Gynekologen säger också att det bättre att säga att livmodern ska bort och om du slipper det sen är du ju redan förberett dig på det värsta!! Jag fick panik och ville bara försvinna därifrån. Jag reste mig och skulle gå, då har jag missat att betala. Väljer givetvis fel kort, ingen täckning och får börja om med ett annat. Kommer knapp ihåg koden. Tårarna rinner ned för kinden och gynekologen maler på om något som jag faktiskt inte kommer ihåg idag!
Äntligen kommer jag ur hans kontor och ut på gatan. Jag ringer Ulf och gråter och världen har rasat samman. Jag kommer inte få fler barn för jag har cellförändringar! Gråtande kör jag hem och intalar mig själv att om jag klarar mig ur detta, ”hel och ren” SKA jag ha en nr 3. Jag sa det till gubben också! Bara så han visste vad målet var!
Mer kommer senare!

Kram Hanna